Del 5: ”Jag stod med stöveln på hålet”
2009-02-27 av Richard Mason
Racet närmar sig Stockholm, sträcka för sträcka. Och inget leg har varit tuffare än det senaste för den nordiska besättningen och vår båt Ericsson 3.
Både vårt väderteam och båtkonstruktörerna har hela tiden sagt att det här skulle bli ett leg bestående av överlevnad och sjömanskap, och det var mitt i prick.
Efter några första lugna dagars segling från Singapore, kom vi in i mardrömssundet utanför Filippinerna. Fjorton meter höga vågor och vindar på över 50 knop, medan vi kämpade oss upp längs kusten och mot Taiwan.
Efter fyra dygns storm hade vi kommit halvvägs genom sundet mellan Taiwan och Kina, och väderutsikterna såg äntligen goda ut fram till mål. Vi hade lyckats kämpa, och jag menar verkligen kämpa, oss fram till andra plats, när helvetet bröt loss.
Storseglet hade blivit allvarligt skadat under natten, och vi väntade på det första dagsljuset för att kunna lossa det från bommen. Vid sjutiden på morgonen när det tagit besättningen två timmar att lossa storseglet, gick vår segelmakare Martin Strömberg ner för att förbereda reparationen. Han upptäckte en massa vatten utanför toaletten i främre delen av båten och bad mig ta en titt.
Det var ingen tvekan om att det var våldsamma mängder vatten. Jag befarade det värsta och tittade på den vattentäta luckan i fören. Den bågnade av vattentrycket från andra sidan. När jag öppnade dörren slogs jag omkull av vattnet som forsade in i den centrala delen av båten. "Shit, vi sjunker!"
Vi la genast om kursen, tog kontakt med tävlingsledningen, och bröt tävlingen så att vi kunde starta huvudmotorn och slå på vattenpumparna. När pumparna var igång, så letade vi efter läckan. Det tog lång tid att hitta den, och det var ett så stort hål att jag kunde stoppa handen genom det. Lyckligtvis var min stövel samma storlek som hålet, så jag stod med foten på det medan vi pumpade ut 4000 liter vatten.
Skrovet var ordentligt skadat. Senare fick vi reda på att det berodde på att vi krockat med en timmerstock. Vi fick såga upp golvet och kojerna för att få till en tillfällig struktur som stadgade skrovet så att vi kunde ta oss till Taiwan. Åtta timmar senare kom vi i land.
Nu visade sig den verkliga styrkan i Ericsson Racing Team. På bara några timmar hade vi en plan för hur vi skulle kunna reparera båten och återuppta tävlingen: tillverka en ny panel i Italien med material från Sverige, flyga den till Taiwan, under tiden som båten forslades på en pråm till ett varv i Hulian, Taiwan. Båtreparatörer flögs in från hela världen, jobbade dygnet runt och på tolv dagar var vi tillbaka i tävlingen och på väg mot mål i Leg 4.
Dessutom förberedde vi oss för ytterligare 40 dagar till sjöss på kommande sträcka, vilket betydde att vi fick dela upp besättningen mellan Taiwan och Kina. När vi anlände till Kina, fick landteamet 90 minuter på sig att förbereda båten för Leg 5. I skrivande stund har "Naughty Nordics" tagit sig till en andra plats. En obeskrivlig insats av besättningen, och en utomordentlig prestation för hela Ericsson Racing Team.
Den tråkiga delen för mig var att jag blev tvungen att kliva av innan Leg 5 på grund av en ryggskada. En ryggradsdisk ligger inte där den ska och det gjorde så ont under Leg 4 att jag inte kunde sova i min koj. Det hade varit själviskt av mig att fortsätta och äventyra både båten och besättningen. I stället är jag tillbaka i Stockholm där jag undersökts av en av Sveriges bästa ryggläkare, Björn Branth, och jag har en plan för rehabilitering som gör att jag kan återförenas med besättningen i Rio.
Sammanfattningsvis har det varit en hektisk månad med Ericsson Racing Team. Det är symboliskt för tävlingen, att just när du tror att allt är under kontroll så kan det förändras på ett ögonblick. Det är då teamets styrka verkligen testas. Mange och den nordiska besättningen har bevisat att de är proffs, och att de ska tas på allvar i Volvo Ocean Race 2009-2009.
Med fyra månader kvar till Stockholm Stopover - jag hoppas vi ses på Skeppsbron!
Richard M
Nordic Crew